Kritik om exemplet med Schrödingers katt

Schrödinger har gjort människor till drömmare. Hur är det möjligt att människor kan tro att en katt kan vara både död och levande. Det kan den inte ens vara i ett mänskligt medvetande, men i ett omedvetet tillstånd som det är om en katt befinner sig i en bur med ett joniserande preparat som kan sända ut en högenergetisk foton, som triggar en cyanidkapsel att förgifta katten. Med kan menas att ingen vet när fotonen emitteras men vid någon tidpunkt är sannoliketen att möjligheten för att fotonen inte emitteras 50 % och möjligheten att fotonen emitteras 50 %. Vid den tidpunkten eller någon annan tidpunkt då sannolikheten för de möjliga tillstånden är annorlunda är människan som utsätter katten för risken att dö omedveten om ingen observerar katten. Om någon observerar katten vid vissa möjliga sannolikheter, så är katten död eller levande beroende på fotonens kondition. Modellen kollapsar när sannolikhetsmodellen inte gäller längre eftersom drömmen har blivit verklighet och omedvetenhet har blivit medvetenhet hos observatören.
Mest sorgligt är det för katten om den dog. Den kände det först om den blev förgiftad, men eftersom experimentet gjorde att katten släpptes ut ur buren när 50 % -50% tidpunkten kom så klarade sig katten, eftersom den hade tur.